Hej då, Svenska kyrkan!

Sedan 1 juli 2016 är jag inte längre med i kyrkan. Beslutet att lämna ”min” kyrka var inte lätt. Jag har varit förtroendevald – senast som kyrkorådets ordförande – i 30 år. Jag är kristen och tror på det kristna budskapet om nystart, förlåtelse, människans lika värde.

Men jag tror inte på Stockholms stift.

Min ”tidigare” församling var Österåker – Östra Ryds församling. I min kommun Österåker finns det även Ljusterö – Kulla församling. Den senare har enligt biskopen i Stockholm inte resurser att riktigt bedriva en församlings verksamhet. Stiftens uppgift är att främja församlingars verksamhet. Stiftet är nu på väg att besluta en sammanläggning av församlingarna i Österåkers kommun.

Samråden/ överläggningarna om detta har varit farsartade. ”Min” församlings synpunkter och problem med sammanläggningen hörs inte, tas inte på allvar, raljeras med. Stiftet använder ett vatikanlikt maktspråk. Stiftet använder enorma resurser, skriver ett tjänsteutlåtande på 98 sidor (!) och ger oss i sin nåd tillfälle att remissyttra oss. Men man talar inte med oss – varken med ordföranden eller med kyrkoherden.

En sådan maktfullkomlig kyrka förtjänar inte att fira Mitrareformationsjubileet 2017, utan den behöver reformeras!

Är du insatt vet du kanskeatt kyrkan har ett utjämningssystem mellan fattiga och rika församlingar. Österåker – Östra Ryd bidrar årligen med ca 10 milj till det. Även Ljusterö – Kulla bidrar till systemet med ca 300′ årligen. När nu den ena församlingen ska finansiera den andra – borde det inte finnas möjlighet att förändra utjämningssystemet? Det är kyrkans eget system! Låt Ö-ÖR skicka två milj av utjämningsbeloppet till Lj-K, men lek inte med människor och skapa inte omöjliga organisationer!

Varje år firar vi jul, att gud har kommit till jorden. Låt stiftet komma till jorden!

Comments are closed.